En hyllning
Sitter och pratar träning och viktnedgång med en kompis som verkligen bor i andra änden i detta avlånga land. Det här är en vän som alltid kommer med kloka ord när man mår dåligt och som alltid ställer upp. Hon är en av de som bor i mitt hjärta.
Tillbaka till dagens samtal...
Vi ska på en glamourfest på nyår och började prata om kläder. Jag har verkligen hittat den perfekta klänningen men vill inte köpa den nu för, förhoppningsvis, kommer den inte sitta lika bra om 1½ månad. Hon frågar om jag bantar. Och jag anser inte att jag bantar*, jag tycker nästan det är ett fult ord, utan jag tränar och äter rätt med målet att jag ska gå ner i vikt. Jag berättar att jag tränar 6 dagar i veckan osv. Hon utbrister: Vad duktig du är! Och jag tycker faktiskt att jag är duktig, riktigt duktig faktiskt. Anser att man har rätt att tycka det om sig själv när man lägger om sin livsstil och det faktiskt går så bra som det gjort för mig (hittills).
Min kära vän frågar om jag testat på Bodypump och hur det funkar, för min kära vän har gått upp en del de senaste året pga mediciner hon äter och mår inte så bra. Hon har tidigare haft problem med bullemi men jag är stolt över henne att hon inte längre använder sig av den "metoden". Efter att jag berättat om Bodypump och gett lite förslag på hur hon kan träna med sin onda axel och nacke så säger hon: Du är en inspiration. Jag tycker du är så himla duktig och nu blir jag verkligen sugen på att träna så jag ska gå till gymmet NU.
Vad säger man när en vän säger att man är en inspiration? Jo, man tackar och bugar djupt, får en tår i ögat och ler som ett fån. Säger att man saknar henne och ser fram emot att få träffa henne om en månad.
*Banta för mig är när man sätter upp ett mål som ska nås vid ett vist datum och efter det datumet går man tillbaka till samma livsstil som innan.
Tillbaka till dagens samtal...
Vi ska på en glamourfest på nyår och började prata om kläder. Jag har verkligen hittat den perfekta klänningen men vill inte köpa den nu för, förhoppningsvis, kommer den inte sitta lika bra om 1½ månad. Hon frågar om jag bantar. Och jag anser inte att jag bantar*, jag tycker nästan det är ett fult ord, utan jag tränar och äter rätt med målet att jag ska gå ner i vikt. Jag berättar att jag tränar 6 dagar i veckan osv. Hon utbrister: Vad duktig du är! Och jag tycker faktiskt att jag är duktig, riktigt duktig faktiskt. Anser att man har rätt att tycka det om sig själv när man lägger om sin livsstil och det faktiskt går så bra som det gjort för mig (hittills).
Min kära vän frågar om jag testat på Bodypump och hur det funkar, för min kära vän har gått upp en del de senaste året pga mediciner hon äter och mår inte så bra. Hon har tidigare haft problem med bullemi men jag är stolt över henne att hon inte längre använder sig av den "metoden". Efter att jag berättat om Bodypump och gett lite förslag på hur hon kan träna med sin onda axel och nacke så säger hon: Du är en inspiration. Jag tycker du är så himla duktig och nu blir jag verkligen sugen på att träna så jag ska gå till gymmet NU.
Vad säger man när en vän säger att man är en inspiration? Jo, man tackar och bugar djupt, får en tår i ögat och ler som ett fån. Säger att man saknar henne och ser fram emot att få träffa henne om en månad.
*Banta för mig är när man sätter upp ett mål som ska nås vid ett vist datum och efter det datumet går man tillbaka till samma livsstil som innan.
Det här med viktblogg
Jag är en sånn där typisk jojo-bantare och har väl alltid varit men nu har jag bestämt mig att jag ska ner till min målvikt! Och eftersom vi lever i en datorvärld så hoppas och tror jag att en viktblogg kan hjälpa mig på vägen. Jag har stöd från min omgivning i form av påhejning och pepp men de vet egentligen bara hälften. Jag vill liksom inte att mina nära och kära ska veta hur mycket jag egentligen väger för jag skäms så fruktansvärt. Jag kan berätta hur mycket jag gått ner men var jag började tänker jag berätta först när jag nått mitt mål. Vid starten av den här viktnedgången visade vågen 107,2 kg (9/1) och nu är jag nere på 103,4 kg (8/3). Jag är kanon nöjd med den nedgången, speciellt med tanke på att jag inte kunnat träna som jag velat pga av sjukdom. Mitt första delmål på resans gång är planerad till på tisdag (17/3) och planerad viktnedgång var 5 kg, alltså 102,2 kg. Jag tror inte jag kommer ner dit till dess men jag kommer nog inte vara långt ifrån. Denna veckan har jag slarvat något så fruktansvärt men det är skärpning som gäller from imorgon. Jag har därför tryckt i mig allt onyttigt som finns för att jag ska vara nöjd med att äta sallad heeela veckan lång.
