Back to start
Efter att ha levt de senaste månader lite spartanskt med inställningen: Jag ska inte bo här så länge till, har jag nu bestämt mig för att vara kvar på denna ort ytterligare 6-12 månader, vilket innebär att jag ska skaffa mig ett gymkort samt få ordning på mina rutiner.
Jag ska kolla upp det här med gymmet under de närmsta veckorna, än så länge är det så fint väder ute att jag nöjer mig med att springa/promenera + att jag ska vara bortrest två veckor i september så jag tänker mig ett medlemskap först efter det.
Jag har inte hunnit läsa igenom alla bloggar där ute men är det någon som är sugen på eller till och med planerar för någon utmaning så är jag inte sen att hänga på. Nu är det hårdhandskarna som gäller!
Gnällspik nummer ett
Det finns inte mycket tid över till bloggandet just nu, skolan har verkligen tagit över mitt liv. Men det kommer bli bättre! Jag har blivit examinerad på c-uppsatsen och ska bara revidera lite. Jag har fått klartecken på att göra slutpraktiken så jag kommer få min legitimation. Jag betar av de resttentor som jag haft släpande efter mig.
Men det är det enda positiva, annars ser jag hinder överallt. Jag har inte hunnit träna något på snart två veckor, och de dagarna jag har haft tid så har inte orken infunnit sig. Jag är sönderstressad som bara den och min kropp har börjat säga ifrån. Jag fryser, har ont i ryggen, är konstant trött men kan inte sova på nätterna och känner mig allmänt sjuk. Förhoppningsvis blir det bättre nästa vecka när praktiken börjar. Jag äter fruktansvärt dåligt, har ingen matlust men ett stort sug efter allt som är onyttigt. Detta leder till att jag ofta äter mig mätt på godis. Jag kämpar för att komma ur detta onda beteende men jag är för trött för att verkligen göra något åt det.
Jag kommer inte klara MarsUtmaningen men har bestämt att jag ska ta med mig övningarna till april och köra dem då. Antal träningspass är jag nästan uppe i och jag har testat nya recept och matvaror, men det är allt.
Jag vill sluta vara gnällig men just nu är det omöjligt. Jag satsar istället på att under påskhelgen, som jag faktiskt är ledig över, samla ny positiv energi. På tisdagen den 6 april är det jag som är positiv igen, jag lovar! Jag hoppas jag har tid och möjlighet att höra av mig något här på bloggen innan dess. Det är mycket som ska hinnas med denna vecka.
Magsår på gång
Det är mycket känslor i gungning just nu.
Har upplevt första panikattacken i mitt liv idag, så illa är det. Som det ser ut just nu är det inte säkert att jag kommer kunna avsluta min utbilning till sommaren. Allt hänger på en uppsats som legat och drällt och som jag nu måste ha godkänt på för att få göra slutpraktiken. Praktiken börjar efter påsk och läraren har fortfarande inte tittat på min uppsats. Hon säger att hon kommer göra det nästa vecka, hoppas bara att det är i början av veckan så att jag hinner komplettera där det behövs. För jag vet att jag inte kommer få godkänt på den, det är ett av de sämsta arbeten jag skrivit.
Insikten idag att jag kanske inte kommer klara det blev för mycket för mig, hyperventilerade och höll på att svimma. Har skrikit rakt ut av frustration, varför kunde jag inte ta tag i det här tidigare så att jag slapp vara i den här sitsen? Jag har nämligen ingen annan att skylla på förutom mig själv. Och det gör ont. Fy fan vilket misslyckande det kommer bli om jag inte klarar av min utbildning på grund utav en uppgift.
Vidare förs tankarna till: om jag inte klarar utbildning har jag inget jobb i sommar för jag har inte sökt något. Jag har trott så pass mycket på mig själv att jag trott att jag ska få göra slutpraktik och här får man alltid sommarjobb där man har slutpraktik. Sitter nu och letar sommarjobb för fullt, ska skicka iväg några ansökningar i sista minuten.
En av de största frågorna för mig är: Hur fan berättar man för folk att man inte klarade utbildningen? Vad kommer de tro om mig? Speciellt när jag tycker så lite om mig själv just nu.... Har pratat med min mamma och hon peppar mig och försöker få mig att se positivt på det. Klarar jag det inte så fixar jag det till hösten, det är inte mer med det. Men jag vill inte klara det till hösten jag vill klara det nu!
Jaja, det känns lite bättre ikväll mot tidigare idag. Just nu kan jag inte göra så mycket, bara vänta och se vad läraren säger. Jag som hatar att inte kunna planera minst 6månader i förväg vet inte vad jag kommer göra om 3 veckor. För påskveckan, det är då det smäller, det är då introduktion på kursen börjar.
Jag försöker fokusera på annat jag måste göra som har med skolan att göra. Och självklart träning, men det är svårt att motivera sig just nu.
Sen kan jag ju även nämna att jag tror att jag är förälskad/kär, i en som jag absolut inte vill vara det i. Kan lova att mitt liv är helt förvirrande just nu, det går verkligen upp och ner som en berg och dalbana. Jag kommer verkligen utveckla magsår nu de närmsta veckorna.
Vilken insikt...
Jag vet att det inte är så jävla stort, vad spelar det för roll om bara en av dem kommer hit. Men som sagt, jag har sett fram emot det och jag tycker det är så tråkigt att mina föräldrar inte kan komma överens. Varför ska mina föräldrar vara skilda liksom? Ok, jag är en vuxen människa men jag tycker fortfarande att det är jobbigt. Sen tror jag att eftersom jag inte bott i närheten av mina föräldrar på nästan 10år så är det som enklare för mig att "glömma" bort att de inte bor tillsammans längre.
Alltså, jag är glad för mina föräldrar. De har båda två träffat två jätte trevliga människor och är lyckliga med dem. Det är inget jag missunnar dem och jag tycker lika bra om båda deras respektive. Men vem vill inte att ens föräldrar ska vara lyckliga tillsammans?
Iaf så blev jag upprörd när min mamma kom med det här förslaget idag. Inte för att jag sa något till henne för jag förstår vart hon kommer ifrån men jag vill ju ha dem båda här. Att ta examen från högskolan är något jag är stolt över och vill att de båda ska närvara.
Så när jag står där och pratar med min mamma i telefon och trycker undan mina känslor (som jag är ganska duktig på) så börjar jag med en gång ta fram resterna från lunchen och värma i micron. Jag var inte ens hungrig! Jag ville ha något att äta för att det skänker mig glädje, det är min tröst här i livet. Jag insåg det dock inte då utan åt maten och sen, sen gick ljuset upp för mig. Vad gör jag? Jag tröstäter! Jag försöker lindra min värk med mat.
Jag har tidigare vetat att jag tröstäter men inte "sett" det så klart som jag gjort idag. Vilken hemsk känsla! Nu sitter jag här och funderar på hur jag ska komma ur detta beteende... och hur jag ska kunna prata med mina föräldrar om det här med examen. För jag kan inte prata om sånt här med dem. Berätta om livet i allmänhet är inget svårt, jag kan prata med dem om allt - förutom känslor och deras skilsmässa.
Jag är fortfarande upprörd och har därför inte lyckats ta mig till gymmet. Upprördhet leder nämligen hos mig till nedstämdhet. Så nu ikväll har jag suttit i soffan och tyckte synd om mig själv och ätit popcorn. Där blev en dålig torsdag om än mycket sämre.
Hoppas ni har haft en bättre dag/kväll.
V Magazine
Det var först ikväll som jag faktiskt tog mig i kragen och fixade med min belöning för NU, bättre sent än aldrig heter det ju. Klickade in på Må Bra's sida och läste en artikel om V Magazine. De har kommit ut med ett nummer som de kallar The Size Number där de visar vart de står i hela den här Size 0 diskussionen. De har en serie foton med kurviga modeller för att visa att de är lika vackra, eller vackrare, än de "normala" modellerna.
(Klicka på bilderna för att komma till V Magazines hemsida)
De fortsätter med temat och har en serie som går under namnet One size fits all, där de klätt en "normal" modell och en kurvig i likadana kläder för att visa att alla passar i alla kläder.
Jag tycker absolut att den kurvigare modellen passar bättre i plaggen de visar. Vad tycker ni?
Detta är ju verkligen ett ämne som är helt i tiden med alla skriverier om att vissa modehus retuscherat de redan smala modellerna till alien liknande varelser. Jag tycker verkligen det är jätte bra att tidningar som denna visar vart de står i denna fråga men samtidigt kan jag tycka att det hela är uppförstorat. Inte detta att retuscheringen är hemsk, det kan vi verkligen inte ignorera. Men hela denna benämning på normala och kurviga modeller. Min tanke är som så att om en tidning skulle säga: I nästa nummer tar vi bara och använder oss av de kurvigare modellerna och vi gör ingen big deal av det. Är det då någon som skulle uppmärksamma att de gjort det eller skulle man bara läsa tidningen som vanligt? Blir reaktionen större när man "jämnför" modellerna?
Visualisera målet
Har läst igenom alla bloggar jag följer och fastnade för CaraMias inlägg om visualisering. Jag gillar jämnförelsen med (elit)idrottare och vi som kämpar med/mot vikten. Jag har redan en hel del mål men känner att de är alldeles för långt borta. Jag ser bara "slutet" på kämpandet, inte vägen dit.
När jag nu suttit och funderat en stund så har jag kommit fram till följande:
* Jag vill komma i linnebyxorna jag köpte för flera år sedan och aldrig använt. (Det är inte så långt kvar nu)
* Jag vill kunna köpa "vanliga" jeans.
* Jag vill ha orken att springa Tjejmilen (har velat göra det i flera år)
* Jag vill kunna ta på mig en bikini utan att känna mig som en strandad val
Ska fundera vidare om det är något mer mål jag har att visualisera.
Tycker synd om mig själv
Har precis kommit hem från träningen och jag tycker så himla synd om mig själv, vill mest lägga mig ner och gråta. Eller trycka i mig en massa godis och titta på någon film... Vet inte riktigt vad det beror på. Ska försöka ta mig ur det genom att ringa en kompis och se om någon vill hålla mig sällskap.
Träningen gick inte bra. Tänkte köra lite löpträning men hade så ont i vaderna att jag gav upp efter 2min, gick lite, stretchade och testade igen men det hjälpte inte. Gick så jag fick ihop 1km på löpbandet. Sen testade jag trappmaskinen för att se om det funkade bättre, icke sa nicke, fick ihop 8min innan vaderna skrek av smärta. Det var bara att sätta sig på cykeln och cykla istället, fick ihop 14km på 25min men var inte trött eller äns svettig, bara less på att det inte funkade med min tänkta träning.
Försökte once again med att springa när jag var uppvärmd ordentligt men det gick knappt att gå på löpbandet utan att det gjorde ont. Vadmusklerna är spända hela tiden och det hjälper inte hur mycket jag än stretchar, förstår ingenting!
Det här med bilder
Anledningen till varför det tagit mig så lång tid att lägga upp bilder på mig här på bloggen är för att jag inte velat se hur jag ser ut. Jag tar knappt alls några helkroppsbilder på mig utan bara på ansiktet och då alltid i samma vinkel.
Ok, jag har kollat mig i spegeln men det är som inte riktigt samma sak. Men efter att ha sett så tydliga resultat hos er andra som lägger upp bilder beslutade jag mig då till slut att ta bilder för att bättre/lättare se förändringarna som min nya livsstil kommer att medföra. (Jo, det här ska bli en ny livsstil och inget tillfälligt). Och nu när jag gjort det så tycker jag att även om det inte är så här jag vill se ut så är det faktiskt inte så farligt. Varför tog det mig så lång tid?
Jaha....
Ha en bra dag!
Kortvarig lycka
Blev helt till mig när jag läste detta och tänkte: Yes, nu kan jag skylla mina ofta dagliga popcornintag på något! Sen kom jag på att jag i novemberutmaningen bestämt att popcorn går under godisförbudet just för att jag äter popcorn nästan varje dag...
Söndag 20september
Dock vet jag redan nu att det kommer bli svårt. Har nämligen tenta på fredag och jag vet av erfarenhet att den sista veckan innebär långa dagars plugg med en massa sockerkickar för "orka". Men jag ska verkligen försöka stå emot genom att förbereda bra matlådor och packa väskan full av frukt.
Säger bara:
Återkommer inom kort med dagens lista.....
Skämmigt erkännande
Jag funderar på att köra Cambridge eller någon annan pulverdiet ett tag framöver för att verkligen bryta mina vanor som jag utvecklat denna sommar. Har skaffat mig ett sockerberoende som heter duga, lever på mackor och motion finns inte i mitt vokabulär. Jag känner att det behövs drastiska förändringar om det ska hända något.
Nu faen!
Blev ingen motion idag, jag var trött och sov länge och hann inte mer än att duscha innan gäster kom för kvällens grillning. Har ätit alldeles för mycket men jag var helt sjukt hungrig! Sitter iaf på jobbet nu och kan redan nu konstatera att matintaget i natt är betydligt mindre än vad det varit tidigare nätter.
From imorgon är det hårda tag som gäller! Jag har inga föreställningar alls om att nå mitt delmål i tid men jag ska iaf ner de här kilona jag har gått upp de senaste veckorna, jag gissar på att det är 3-4kg. Är jag nere på samma vikt i slutet av sommaren som jag hade i början är jag faktiskt nöjd. Och jag ljuger inte äns lite då, jag kommer vara ärligt nöjd för jag går alltid upp när jag är hemma hos mina föräldrar. I år är dock året jag ska bryta trenden!
From imorgon ska jag återigen vara duktig med dagens. Jag har upptäckt att jag egentligen inte har en aning om hur mycket jag får i mig om jag inte skriver ner det och räknar ut points. Nu tusan är jag tillbaka på banan igen! Wohoo!
Confession
Ska spendera en himla massa timmar på resande fot imorgon så det finns ingen chans till motion då. Känner att om jag ska orka motiviera mig själv till att börja äta nyttigt igen måste jag även ta tag i motionen. Planerar att göra det på tisdag direkt när jag vaknat. Så imorgon får vi se hur det går med maten...
Det jag har tänkt de senaste dagarn i mitt matfrensi är att jag tidigare faktiskt åt så där/här nästan varje dag. Kanske inte fullt så onyttigt men mängderna fick jag i mig iaf. Inte lustigt att jag varit uppe i den i vikt jag faktiskt vägt. Men iaf, jag mådde inte så här dåligt när jag åt den mängden förut, eller jag mådde nog dåligt men det var mer standard då än vad det är nu.
Ok, det som gäller är helt enkelt att ta nya tag i veckan som kommer!
Ökning
Har inte vågat ställa mig på vågen, väntar till på torsdag när jag förhoppningsvis har hunnit på ner lite utav helgen/veckans viktökning. För det har ökat, det kan jag lova! Har blivit alldels för mycket socker, alkohol, fet mat och alldeles för lite motion (om man då inte räknar med motionen på dansgolven). Men trevligt har jag haft det iaf, och det är det som räknas just nu.
Insikt
Det är sista veckan med gänget innan alla beger sig hemåt och det är fest nästan varje dag. Motionen har än så länge gått bra. Litar helt och hållet på att det är motionen som gör att jag näst in till kommer gå plus/minus noll. Får se om det blir någon vägning på torsdag men jag har varit nere på min målvikt och därför kommer jag klippa mig. Jag behöver få känna mig lite fin.
Var och letade byxor och shorts idag och hittade verkligen inget alls. Jag är mitt emellan storlekarna nu, både i tröjor och byxor, verkligen jätte kul. Strl 48 i byxor är alldeles för stora i midjan men sitter bra över låren och strl 46 är alldeles för tajta över låren. Och i tröjor är strl L för stort över magen medan strl M sitter för tajt över brösten. Problemet med tröjor hoppas jag löser sig när jag köper ny BH i nästa vecka.
Hoppas er vecka är bättre än min. Lycka till alla!
Svacka
Får se om det blir någon uppdatering under helgen. Mycket på gång helt enkelt. ska till gymmet imorgon och träna en timme annars blir det mest bara mys med vänner och dricka alkoholhaltiga drycker.
Självömkan
Imorgon är det vägning. Vet inte alls vad jag har att förvänta mig.
Ny vecka...
Har som ni märkt haft en bloggfri helg. Det har varit fullt upp mest hela tiden och det där med att äta nyttigt har gått bra men att motionera har gått åt helvete rent ut sagt.¨
Idag vet jag inte vad det är men jag har varit illamående nästan hela dagen, det har liksom kommit och gått. Det blir ingen matlista för idag för ärligt talat har jag knappt ätit något.
Har de senaste veckorna kännt mig väldigt uppsvälld och har planerat att köra på Allevo shakear nu 1-2 veckor med uppehåll på valborg för att det förhoppningsvis ska bli bättre. Så nu kommer det bli rapportering om hur det går, som sagt vi får se hur länge jag håller på. Det beror på hur jag kommer må. Blir inte illamåendet bättre eller om det tomt försämras kommer jag avbryta det hela.
Lycka till nu i veckan
